Mänskliga rättigheter & hållbarhet
När Eva Lundgren Stenbom lägger artistlistan för sommarens GiG i Knäppingsborg ligger hennes värderingar i grunden. Nyligen kom hon hem från tre veckor i Afrika där hon arbetat med ett projekt för personer med albinism. Eva Lundgren Stenbom är en alltmer uppmärksammad och respekterad profil som har fingret med i olika projekt i och utanför Norrköping.
Men att själv stå i centrum intresserar inte kulturvetaren (Linköpings universitet sent 1980-tal) som prövade på journalistik och utbildning innan hon blev näringslivsansvarig i Söderköpings kommun. Under de tolv åren kunde det handla om kvinnors företagande, om ungdomar, skärgårdsutveckling och EU-projekt. Sedan 2009 frilansar hon med projekt som hon själv tycker om och som på något sätt är viktiga för henne. Det ena leder till det andra, som hon säger.
EU-samordnare. Näringslivssekreteraren Eva Lundgren Stenbom i Söderköpings kommun tillsammans med kollegor från Lettland, året är 2000.
Tidigt i maj förra året bjöd Norrköpings stadsmuseum in till en promenad i serien Mitt Norrköping med Eva Lundgren Stenbom. Omkring dussinet personer samlades vid Hagaskolan, där Eva gick i skolan som barn.
– Jag gick från Hagaskolan förbi bageriet, sedan mot rondellen och ner till Röda stan där jag gjorde en blänkare om kulturdagen i Röda stan. Sedan gick jag till Marielund och talade om stadsdelen förr och nu. Vi slutade vid Gjuteriet, säger hon och fortsätter: Det ska förresten byggas om till fritidscenter. Jättekul att det satsas här.
Med den promenaden fångade Eva Lundgren Stenbom in viktiga hållpunkter i sitt liv. Hon växte upp i arbetarstadsdelen Haga. Sedan 13 år bor hon och maken Leif i ett hus i Röda stan, en stadsdel vars trädgårdar öppnas för besökare en sommardag varje år. Tvärs över gatan ligger Marielund där hon genomför Konst-Pimpa, ett projekt som använder konst som verktyg för att stärka självförtroende, demokrati och egenmakt hos ungdomarna som är med.
– Där jag bor är inte ”riktiga” Röda stan, så vi säger Röda stan med omnejd. Det jag skulle vilja är att få ett utbyte mellan Röda stan och Marielund, för det är två olika världar.
Ungdomarna i Konst-Pimpa curerade en utställning till höstlovet 2013. Ett ”jätteviktigt projekt” som stöds av Norrköpings kommun och Allmänna arvsfonden sedan hösten 2012. Nästa delprojekt är att ungdomarna ska fotodokumentera sitt Marielund och ställa ut tillsammans med äldre bilder. Eva Lundgren Stenbom saknar dock riktiga kameror till gruppen.
Tre ord, tack. Vad är viktigt för dig, vad driver dig?
–
Mänskliga rättigher, är de två grundorden som går igen i allting. Det tredje ordet skulle vara
hållbarhet. Mänskliga rättigheter utan hållbarhet går inte att upprätthålla i längden.
Vart har de här värderingarna tagit dig?
– Runt i världen lite grann. Men viktigare är den inre resan, vad man tror på, viljan att veta mer, svarar Eva Lundgren Stenbom. Någonstans har jag alltid haft det i ryggmärgen.
I ryggmärgen sitter Evas mamma, hon som utgick från att alla var lika mycket värda.
– Jag har aldrig hört henne uttrycka sig nedsättande om någon. Det är något jag fick med modersmjölken.
– Det handlar om att våga ta sitt ansvar för att göra världen lite bättre. Många tror att det är svårare än det är att engagera sig.
Hon känner sig inte ensam, talar om de många volontärerna hon har kontakt med i Fairtradebutiken, ”pigga pensionärer som vill göra en insats för något de tror på”. Ideella krafter finns i alla åldrar och överallt. När jag gräver i hennes fotoalbum (vilken bra fotograf hon är!) på Facebook hittar jag ett gäng unga Fairtradeambassadörer. Och ostar och killar i rättvisemärkta kallingar från en mässa i Stuttgart. Samt bilderna från Tanzania, där hon varit i flera omgångar.
Eva tillsammans med Shakila, mamma Neema och syskonen. Eva gav Neema ett litet startkapital till en affärsverksamhet, hon köper fisk som hon säljer på landsbygden.
Det började med ett musikfestivalprojekt i Bagamoyo i Tanzania 2010. Hon återvände 2013 för att arbeta med Fairtradeprodukter och hälsa på vänner hon fått vid förra besöket.
– Jag träffade en liten flicka, Shakila, och såg hur svårt det var att vara albino.
De som lider av albinism saknar pigment som kan skydda huden mot solen. I Tanzania möts de också av fördomar och riskerar livet på grund av häxdoktorers svartkonst. Men där finns också organisationen Under The Same Sun. Och bland Evas festivalvänner fanns en dramapedagog. Det blev en ny projektorganisation, Tucteda, och ett projekt finansierat av Svenska institutet. För att öka kunskapen om och motverka fördomarna mot albinism.
– Alla de trådar jag hade gick att knyta ihop till ett gatuteaterprojekt. Vi nådde 3.000 personer med våra föreställningar med musik, situationer och dialog med publiken. Det var jättehäftigt.
Nästa år åker hon tillbaka. Då är målet att göra en film med Tucteda för att kunna nå ännu fler.
Vill du vara en förebild?
– Jag vet inte, det känns lite sådär. Nej, inte förebild men inspirera andra till att dra sitt strå till stacken. Om så bara att stoppa en tjuga i en insamlingsbössa någonstans.
Jag tror att en del kan känna skuldkänslor när de ser hur mycket du gör.
– Det är jättetråkigt om folk känner så, det är det sista jag vill. Egentligen vill jag inte prata om det jag gör. Jag bara gör det jag gör.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren, Ann-Charlotte Sandelin samt privat
Eva är kultur!
En stark personlighet med integritet
och samtidigt varm med stor empati.
Thomas Walden
Informations- och marknadschef
För Henry Ståhl fastigheter AB programsätter Eva Lundgren Stenbom somrarnas GiG och Kulturnattens program i kvarteret Knäppingsborg. Hon tänker längre än bara i manliga kontra kvinnliga artister (självklart jämställt). Hon tänker mångkulturellt och ger utrymme även för dem som inte hunnit bli kända – än.
LÄNKAR
Röda stans grindar öppnas på lördag
reportage Kultursidan.nu 17/7 2013
Konst-Pimpa visar Kristoffer Zetterstrand
reportage Kultursidan.nu 25/10 2013
Albino – I skuggan av solen. Fotoutställning på Arbetets museum 2009-2010
YouTube 1:11 min
FLER BILDER – KLICKA
